Augustibarnet

Idag kunde jag inte med att vara sjuk längre så jag åkte till jobbet i morse. Segt som fan var det. Höll på att kasta in handduken redan när jag skrapade rutorna på bilen. Men jag klarade en dag på jobbet! Men insåg ganska snabbt att jag egentligen inte var frisk nog för det. Men nu är jag ledig tills på onsdag och tills dess ska jag väl bli frisk.

Min lägenhet ser hemsk ut. Har idag börjat ta tag i det genom att städa lite på bordet och tvätta en tvätt. Snart ska jag laga lite mat till mig och min baby som ska komma förbi och vara anti med mig. Har inte träffat henne sen innan jul ju! Länge! Och så är jag anti idag. Tråkigt. Men man blir väl anti när man inte orkar nånting och inte gjort det på över en vecka.

Jag beundrar Jojjo och Johnny mest av alla just nu. Dessa två har verkligen varit jättebra vänner det sista. Johnny har sprungit här och tagit hand om mig medan jag varit utslagen. Underbart! Och igår så trotsade Jojjo baksmällan och kom hit med mat till mig. Utan mina vänner som varit här så hade jag gått under dessa dagar. Inte bara för att jag inte orkade greja med mat utan nog mest för att man blir så ömklig när man inte klarar nåt själv och behöver människor som ställer upp då.

Sen i min ömklighet är jag besviken. Jag har en bitter smak av besvikelse. Men jag orkar inte bry mig.