Augustibarnet

Vaknade med känslan av att jag inte ville lämna sängen så tidigt i morse. Vilket dock är ganska vanligt. När klockan ringer halv sex har man ju inte hunnit sova många timmar.

Jag lyckades komma upp till slut och satte mig bakom ratten och åkte till bilmekanikern och lämnade bilen för att sedan gå till jobbet. Backen var vit och kallt var det. Jobbet var som vanligt. Jag gick och drömde mig bort och svor över kaffefläckar. Blev några timmars jobb innan jag traskade iväg till klockan för att hamna på kusins rum och kolla på spel. Hehe.

Därefter hämtade jag bilen. I lagom chocktillstånd över bromsarna så körde jag mot Falköping. Jag visste ju att bromsarna var ganska kassa men inte riktigt så kassa... På vägen får jag ett telefonsamtal från ett bemanningsföretag jag jobbade åt förra året. Det gick ungefär såhär:

-Hej jag ringer (.....) och undrar om du kan tänka dig att jobba imorgon, lönen ligger på ungefär 180 kr i timmen med alla tillägg.
(Massa tankar snurrar i Åsas huvud... Lördag.. Sova... 180 kr/h...)
-Självklart!

Jag sitter och klagar över att jag inte har några pengar. Självklart måste jag ta några timmars jobb med den lönen.

Nu sitter jag hemma. Har tillbringat eftermiddagen/kvällen i telefon, grejat med Miljöpartiet de Gröna i Falköpings hemsida samt grejat en del annat på nätet. Till detta har en öl avnjutits, naglarna har blivit målade så att jag inte ser alltför hemsk ut imorn. Och så borde jag lägga mig ikväll...