Augustibarnet

Sen mitt sista inlägg har jag och mina gamla bänkskivor blivit rejält osams. Försökte ge mig på att byta bänkskivor men de gamla vill verkligen inte bort.

När man sitter på golvet och är som mest frusterad så ringer underbara Ramona och räddar mig från min frustration. Istället pratade jag en halvtimme med henne och gjorde mig en kopp kaffe efter många om och men. Jag har satt på vattenkokaren tre gånger tidigare men glömt bort det eftersom jag varit så upp i bänkskivorna.

Så med en god kopp pressokaffe i magen ska jag nu strunta i att köket ser hemskt ut och istället diska och göra lite mat innan jag beger mig till Mariestad.