Augustibarnet

Låtsas vara glad när mitt inre är totalt kaos. Allt och inget händer samtidigt. Stundtals känner jag hur jag bara faller, jag faller ner, jag faller samma, jag faller isär. Stundtals känns allt bra och livet kan inte bli bättre.

Men idag föll jag åter sönder. Efter mötet föll fasaden. Jag känner mig som en stor barnunge som bara vill krypa upp i en trygg famn och känna att inget kan komma åt mig. Men istället kryper jag ihop i soffan och känner hur allt kommer åt mig.