Världens underbaraste
Igår höll jag på att bryta ihop helt på jobbet, vet inte vad det var. Men sen kom jag hem, mina vänner kom och sen kom min familj och jag myste. Min familj och mina vänner är världens bästa. Så är det bara. Medan jag satt och pratade med familjen så gjorde grannen kaffe och alla kände sig som hemma. I min lägenhet. Som jag har möblerat och gjort iordning.
När familjen åkte hem satte sig vi vänner ute på balkongen och jiddrade. Som alltid. Och vi hade lika kul som alltid. Min sambo var orolig för Jojjo som skulle komma men inte dök upp. Tur att jag känner hennes sen länge, fattade ganska snabbt att hon hade däckat av trötthet. Det är ju inte första gången. Hon vaknade sen efter 10 och hörde av sig.
Sambon försökte med det mesta för att få ut oss andra på kvällspromenad men det lyckades hon inte med. Vi satt hellre där på balkongen och skrattade. Dålig, klockren humor.
Idag är det dimmigt ute. Jag somnade om när klockan ringde. Fick bråttom när den ringde igen. Dock hade jag inte lika bråttom som jag borde ha haft, kom på i sista stund att jag skippade att tanka igår för att det var så lång kö och att jag var tvungen att göra det på morgonen. Bråttom! Att man sen hamnar bakom en lastbil samt tusen andra bilar som kör i 80 km/h hjälpte knappt.
Men nu kan väl dagen bara bli bättre? Snälla?
