Augustibarnet

Ingen vidare bra dag. Den började bra med present på sängen. Fortsatte bra med massa trevliga mail, mess och sånt för att sedan bara balla ur. Men det kanske är en typisk födelsedag... Man kan inte vara helt lycklig. Allt måste grusas. De senaste två-tre åren tror jag att jag har gråtit varje födelsedag. Normalt? Jag vet inte. Och just nu känns det som att trenden kommer fortsätta.

Det positiva är att jag slutar om 25 min. Ska åka till Mössebergsbagaren och hämta tårta då tillsammans med sambo. Sen ska vi fira. Men hur glad kommer jag att vara?

Jag vill krypa upp i en trygga famn och känna mig som ett barn igen. Hm... Kanske är åldersnoja som gör mig så ledsen på min födelsedag... Eller inte. Orkar inte tänka på det nu.

Har engagerat mig lite i miljöpolicyn idag, men tyvärr så störs man hela tiden av att telefonen ringer... Konstigt när man jobbar i en växel...